Hälsan jag tog för givet
I början gav PT-träningen inga omedelbara resultat på vågen eller måttbandet, men något stort hände i mitt huvud. Jag började få tillbaka min självrespekt, viljan och önskan om att bli den jag en gång var. Jag började läsa på om kvinnokroppen, hormoner och slutade skuldbelägga mig själv. Jag blev snällare.
Min PT delade en klok insikt som satte sig djupt: ”Börja inte med att förbjuda saker, då blir det bara värre. Börja istället med att lägga till hälsosammare val i din kost, då kommer du med tiden, utan att du tänker på det, börja sålla bort de alternativ som inte känns lika snälla mot din kropp.”
Jag började se min kropp som en bil som behövde rätt bränsle – Bensin, som för mig stod för energigivande kost. Jag kunde ju inte tanka med Diesel (de osunda valen) om jag behövde bensin. Detta tankesätt tog tid, men blev alltmer naturligt. Jag fördjupade mig i protein, vitaminer och hur maten fungerar i min kropp.
💥 ”Jag fick fått nog” – en nödvändig brytpunkt
När jag hade kommit så långt att jag ville vara snäll mot mig själv blev allt lättare. Jag hade nått min brytpunkt: Jag hade fått nog av att inte orka leka med mina barn, fått nog av att vara utmattad, ha ont och känna mig nedstämd.
Jag fattade ett beslut: För min del fanns bara ett alternativ – att helt utesluta socker. Jag märkte att jag inte mådde bra av det, och även om det inte är lösningen för alla, var det det för mig. Jag tog även bort all skräpmat och koffein.
🧩 Helhetstänket faller på plats
Här började min resa på riktigt. Jag fick ett Helhetstänk som aldrig funnits innan:
När jag nådde denna punkt föll allt på plats. Mat och bra val blev lättsamt. Det blev kul att träna. Och då kom resultaten – inte bara på vågen, utan framför allt i huvudet. Jag började må bättre och fick tillbaka livslusten.